Åh, jag sitter och funderar på massa gamalt. Jag har insett hur mycket jag saknar min lilla stampe, och hur mycket han verkligen betydde och att jag älskade honom obeskrivigt mycket.  Jag borde inte tänka så mycket på de, jag blir bara ledsen, och ja, bara för jag sa så, så blir de ännu mer. Nu gissar vi att jag stavar rätt, ser inte så mycket.  Nu hade jag tänkt bjuda på världens finaste. Ni får kolla - ni slipper. Ni bestämmer. Jag känner att jag behöver de här!



























<3















Bilden som betyder mest<3





Lite av alla tusentals bilder!

Du var helt underbar.
Jag saknar din närhet. Jag var arg eller ledsen, då var de bara att gå ut till dej och man blev på bättre humör genast. du hjälpte mig verkligen.
Glömmer aldrig alla gånger på vintern när de var 25 minus grader. De var så kallt och jag tyckte så synd om dej, men jag visste att de inte var nån fara. Men jag ville bara ta in dej och lägga dej under tecket!
Alla gånger vi har "spelat fotboll" men allvarligt. Jag sparkade iväg bollen och du jagade den, du älskade de. Och jag roade mig bara att kolla på dej. Du var så hilma gullig när du hoppade efter den i full fart.
Jag trodde aldrig jag skulle klara mig utan dej, de var otroligt svårt i början, varje gång jag kom ut på morgonen och var påväg till skolan satt du där och bara väntade på att jag skulle komma fram till dej. Sen helt plötligt var du inte där. Allt bara försvann, de gick så fort!  Och jag kommer aldrig glömma den dagen jag märkte att de var nå fel med dej. Jag säg att du hade fått något på halsen och kollade vad de var, "börlder" var de. Och vi ringde direkt och dom sa att de inte låter bra. Och jag fick panik och bara ville försvinna. Vi botade den med nån salva i nån vecka, men de hjälpte inte, då fanns de inte så mycket mer att göra. Jag ville verkligen inte, men de var de bästa för dej. Sista timmarna med dej var helt underbara, glömmer dom aldrig. Men dom var soliga också, man tänkte att snart är de kört. När vi väl kom till djursjukhuset sa hon att de kunde ta från tio minuter till en kvart innan han somnade efter sprutan, och så frågade hon om jag ville holla honom, jag höll honom bara under huvudet. När hon stoppade in sputan kunde jag inte hålla mig längre och tårarna bara forsade. Jag kände att huvudet blev tunkt på en gång. De tog inte enns tio sekunder. Allt gick så fort. Hann inte med! Hon sa att han verkligen mådde dåligt! Men de som gjorde mig mest ledsen var att innan jag la honom på bordet så gick jag en "puss" på handen, som ett "hejdå" typ. Men jag hann ingenting efter sprutan,som jag hade räknat med. Mitt huvud blev tunkt och allt blev helt snurrigt. Mina kinder domnade bort helt och jag ville bara försvinna, långt långt bort. Fan vilken svår tid. De är verkligen de värsta jag NÅGONSIN har varit med om!
Från sommar till vinter i nästan två år. Jag kommer aldrig glömma allt som vi gjort och allt imon oss. Jag älskar dej, och kommer alltid göra, du är bäst! Och jag saknar otroligt mycket. Kommer tänka på dej jämt!
Jag är så ledsen ;'(

Jag är verkligen helt förstörd efter de har. Jag lovar att en del tänker "fan va töntig hon är, de är ju bara en kanin" Nej de är inte bara en kanin, han var min vän, bästa vän. Men ni som tycker så kan tycka så. Ni försår inte då. Men de borde ni göra så.
Nu vart de väldigt långt, men de är de värt.
Jag har blött ner hela min t-shirt nu typ! lär nog äligt talat byta. Åh nu var de jobbigt. Jag bara får massa tankar. De är otäckt och läskigt! Jag ska ta och lugna ner mig nu, försöka tänka på något annat ett tag.

älskar dej då,nu,föralltid, bästabästabästa vän<3
;'(